Ett ursprung
Jag var kanske sex eller sju år när jag satt hopkrupen på golvet i en mörk korridor, med örat tätt intill en stängd dörr. Därinne repeterade min far en föreställning med sina studenter. Hans röst bar fram en dikt av den polske poeten Juliusz Słowacki — berättelsen om en far som i pesten hade förlorat sina sju barn, det ena efter det andra, och till sist också sin hustru.
I ett slag försvann allt omkring mig. Den ensamme faderns sorg blev min. Jag kunde inte värja mig.
Först långt senare förstod jag betydelsen av denna tidiga konstupplevelse. Dikten, buren av min fars levande röst, hade gjort en annan människas lidande omedelbart närvarande och väckt en mottaglighet för Den Andres smärta.
Där började också min orientering i världen ta form: en känsla för det som inte borde få ske och för det ansvar som uppstår när en annan människas utsatthet inte längre kan hållas på avstånd — innan jag ännu hade ord för det.
Ur denna erfarenhet skulle Schibbolet senare växa fram: den konstnärliga formen, konceptet, forskningen och programmet.
En konstnärlig omväg till ansvar
Schibboletkonceptet
Schibbolet har vuxit fram ur erfarenheten: ansvar kan inte läras ut. Det väcks när världen bryter igenom våra föreställningar och försvar — när den andre, i sin utsatthet och sitt beroende, inte längre kan hållas på avstånd.
Schibbolet utvecklades först för ledarskap, men prövar något mer grundläggande: människans förmåga att se, stå kvar och svara.
I Schibbolet växlar konsthändelser med skrivande, reflektion och samtal. Genom litteratur, musik och mänskliga vittnesbörd blir det förtäckta, motsägelsefulla och smärtsamma närvarande. Det som träder fram kallar på gensvar.
När det mänskliga lidandet inte bara tänks utan känns, upphör ansvar att vara en abstraktion och blir en inre förpliktelse, förankrad i vördnaden för livet och den andres värdighet.
Mellan konst och ledarskap, etik och biologi
Schibboletexperimentet
Schibboletexperimentet började med blod. I en tvärvetenskaplig, randomiserad studie vid Karolinska Institutet lämnade femtio chefer och omkring 200 av deras medarbetare blodprov innan cheferna lottades till två helt olika program: det konstnärliga Schibbolet eller ett konventionellt ledarskapsprogram i Försvarsmaktens regi.
Utvecklingen tog två helt olika riktningar. Cheferna i Schibboletgruppen förändrades — i sitt ansvarstagande, sin självinsikt, sitt sätt att möta andra människor. I jämförelsegruppen gick utvecklingen åt motsatt håll.
Förändringen stannade inte hos cheferna. Den nådde även medarbetarna — som aldrig själva deltagit i programmet — och kunde också avläsas i blodet.
Skillnaderna avtog inte med tiden. Tvärtom: åtta månader efter programmets slut var de som störst.
Ledarskap, konsten och människans ansvar
Boken Schibboleteffekten
När blir en erfarenhet till verklig förändring?
Boken tar sin utgångspunkt i experimentet men stannar inte vid dess mätbara effekter. Den följer förändringen både utifrån och inifrån — genom forskningens mått och genom deltagarnas egna, stundtals starkt berörande ord om motstånd, förvirring och förändrade sätt att se på sig själva och världen.
Men effekten ryms inte i siffrorna ensamma. Konstens chock och skönhet rubbar chefernas invanda sätt att döma — och deras syn på vilka de själva är. Förändringen blir synlig i deras ord, i deras sätt att bära ansvar och i de avtryck den lämnar hos andra. Schibbolet framträder som en inre tröskel: något som inte bara kan förstås utan måste genomlevas.
Tyngdpunkten förskjuts från ledarrollen, metoderna och det instrumentella till människan som bär makten. Det är ingen handbok i hur man blir en bättre ledare, utan en undersökning av vad som kan ske när makten låter sig prövas av ansvar.
Lära från lärda
Schibboleteffekten
Poddintervju med Julia Romanowska om boken, forskningen och konstens betydelse för ledarskapet.
Dagens Nyheter Kultur
På chefskurs med Kafka
Av Maciej Zaremba.
.jpeg)
DN DEBATT
Vi kan vända trenden med psykisk ohälsa
En forskningsbaserad debattartikel av Julia Romanowska tillsammans med forskarkollegor.
Mellan konst, vetenskap och ansvar
Julia Romanowska är medicine doktor, författare och slagverkare. Schibbolet har vuxit fram ur hennes arbete i mötet mellan konstnärlig praktik, ledarskap, etik och medicinsk forskning.
I centrum står maktens risker: hur vi, när vi bär ansvar för andra, kan överskrida moraliska gränser och ändå bevara bilden av oss själva som goda. Hennes arbete undersöker hur konsten kan skaka oss ur vår självbelåtenhet och ställa oss inför den verklighet vi helst värjer oss mot.
I Scensalong har hon utvecklat en egen scenisk form där läsningen är själva föreställningen.